Hejsan! :D
Först av allt vill jag be om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men har ingen jätte lust att skriva inlägg, delvis för att jag är så trött hela tiden och inte har någon energi till att göra det, tankarna bara fastnar då och jag kommer in på vad jag ska skriva. Men ska försöka förbättra uppdateringen och inläggen, för jag tycker ju det är jätte kul att blogga. Men tröttheten vet jag dock inte vad jag ska göra åt hehe.
Men idag är jag tillbaka med ännu en "story time" (kanske inte en typisk story time men aja haha).
____________________________________________________________________________________________
Det hela började förra året, den 23-24 augusti, jag hade ingen aning om att Cody skulle flytta hem till oss.
Jag gick av bussen som vanligt och var påväg hem, så när jag kommer upp för backen till vårat hus ropar min storebror på mig och säger att jag ska skynda mig. Vilket jag inte orkade haha. Så gick långsamt upp och frågade vad han ville. Gick upp för trappan till altanen och där stod det en kartong det stod " Grattis Louise" på. Så jag började ana något på en gång (var en förtidig födelsedags present, fyller egentligen den 30 augusti, är egentligen helt emot att ge bort levande varelser i present till någon också, inte okej tycker jag). Så jag la ner min ryggsäck och öppnade långsamt kartongen, och där satt en rädd liten krabat. Jag blev lite chockad tror jag haha, höll på att börja gråta. Gick in och bytte tröja, ville inte håra ner tröjan jag hade på mig. Jag var alldeles skakis haha. Sen gick jag ut på altanen tillbaka och lyfte upp honom ur kartongen. Jag var ju jätte glad såklart, men hade lite ångest ändå, men det släppte efter 3-4 dagar.
Han var väldigt osäker i början, men det är väl inte så konstigt, han var bland helt främmande människor, på en helt främmande plats osv. Han bodde på altanen de första dagarna/veckan. Så han fick springa löst där, och kom man med maskrosblad ville han gärna smaka haha. Så det var då han började sitta i mitt knä frivilligt, när man kom med maskrosblad hehe.
Efter 4-5 dagar fick han vara ute i hagen för första gången, och det gick utan problem.
Efter cirka 1-2 veckor vågade jag ha honom lös, och det gick utan problem det med.
Efter cirka en månad vågade vi gå lite längre från gården och springa löst, och han poserade fint på denna stenen.
I mitten av september eller om det var början på oktober började vi träna i hoppning. Började med att sätta på honom selen, men den brydde han sig inte ett skvatt om, så jag ställde fram ett hinder på 5-10 cm, och det hoppade han jätte fint över. Han förstod direkt vad han skulle göra.
När vintern kom, kylan, snön osv var han väl inte överlycklig precis haha. Snön var rolig i början, men sen var den bara kall och blöt och inte alls trevlig att vara ute i.
I december och januari fick han för sig att han skulle rymma över till Pärlan och para sig med henne, och den tjuvparningen i januari lyckades olyckligtvis. Tyvärr så överlevde inte Pärlan förlossningen.
Men i februari, mars någon gång började vi hoppträna igen. Snön var ju kvar så det gick inte jätte bra, och han hade inte tränat hoppning på ett par månader så han var inte i den bästa formen då. Men han blev bättre och bättre hela tiden.
Våren har varit helt fantastisk tillsammans med Cody, hoppning, skogspromenader, konditionsträningar, massa gos, och en massa annat. Han har en helt underbar personlighet, han är genom snäll, kommer alltid fram och hälsar, vill gärna hoppa upp i knäet. Så jag hoppas verkligen vi får fortsätta våra liv tillsammans ett bra tag fram över.
Älskar honom något otroligt mycket.
____________________________________________________________________________________________
Nästa story time kommer eventuellt upp under kvällen, eller imorgon. Beror helt på vad jag har tid till och orkar.
Ha de! :D