lolloskaniner.blogg.se

Hejsan! :D

 

 

Tänkte köra på något nytt under veckan nu, och det är att berätta om alla kaninernas historia, från det att de kom hit, och livet här hos mig/oss. _______________________________________________________________________________________________

 

Jag hade länge velat ha ett husdjur. Grubblade på vilket jag ville ha och som många barn är det väl kanske vanligast med häst, katt och hund i första hand men kanin också. Men jag ville gärna ta hand om en hund.

Tills jag fick höra att en släkting till mig hade kaniner hon inte kunde ha kvar (hon hade som en liten uppfödning av blandras kaniner). Så vi åkte dit och tittade på dom och jag föll för Ozzy direkt och min lillebror föll för Driks.

Så cirka 1-2 veckor efter hämtade vi dom, i juli 2008, samma år jag skulle fylla 6 år. Då var dom cirka ett år gamla.

Minns inte så mycket av den första tiden med dom eftersom det är cirka 8 år sedan. Men jag var hur lycklig som helst och kände att kanin är husdjuret för mig. Tog hand om dom som om de skulle vara mina små bebisar haha.

Ozzy var en riktigt mysig kille, kunde sitta i knä hur länge som helst, men Driks var inte lika snäll, då. Han högg efter en, rev, bet sig fast i armar och ben. Klöste och bet sönder min mammas armar. Men har flera ärr efter båda tokstollarna hehe.

Vi gick promenader i skogen, de sprang löst på gården och i hagarna. De var en del av familjen helt enkelt och jag älskade dom sjukt mycket. Ozzy blev till och med pappa till fyra småttingar här på gården 2011.

Men 2012 hände det som inte fick hända, min pappa hittade Ozzy helt livlös i sin bur, 5 år gammal. Mitt hjärta brast, jag skulle aldrig få känna mina älskade Ozzy's varma nos mot min kind igen, inga fler blöta och varma pussar.

Driks och jag fortsatte våra liv med de andra kaninerna, jag började med kaninhoppning med en utav kaninerna 2012, men började hoppträna Driks 2013, när han var cirka 6 år gammal. I början förstod han inte riktigt vad han skulle göra, men sen älskade han det, han älskade verkligen att hoppa och slängde sig över höjder på 70-80 cm. Han var grym hehe. Det var tänkt att vi skulle börja tävla i kaninhoppning 2014 för han blev bättre och bättre hela tiden. Han fyllde 7 år den 19 augusti 2014 och var piggare än någonsin. Han var mitt liv, han älskade mig, pussade på mig hela tiden, skulle alltid fram och hälsa, han aggrisivitet hade helt försvunnit. Han var genom snäll, och jag var väldigt rädd att jag skulle förlora honom eftersom han var ganska gammal.

Sen så kom ju den där tiden, cirka 2 veckor efter hans 7 års dag. Driks blev sjuk en dag, var slapp i kroppen och rörde sig inte som han gjort förut, men det sjukaste med honom var att han hoppade ändå flera hinder för banan stod ute på gräsmattan för jag hade inte orkat ta in den. Driks blev var bättre nästa dag och var nästan lika energi fylld igen, och dagen efter också. Men när jag kom hem från skolan dagen där på sa mamma att något inte riktigt stod rätt till med honom, så jag skyndade mig ut till honom. Hittade honom i buren, nästan helt förlamad. Jag lyfte ut honom, höll honom länge, min älskade bebis var påväg att lämna jordelivet. Hans fantastiska livsgnista hade slocknat. Sedan satte jag ner honom på marken och klappade honom och berättade för honom hur mycket jag älskade honom, jag pussade på honom och la kinden mot hans rygg för att känna hans värme en sista gång. Sen så började han få kraftiga kramper, slängde i hela hans kropp, och det var då jag verkligen förstod att mina älskade bebis skulle lämna mig, för all framtid. Efter den krampen trodde jag att han hade avlidit, men nej, han var fortfarande vid liv. Så flyttade honom till ett äppelträd med skugga som var hans favorit plats att ligga vid när han levde. Så jag satt där med honom, och pratade med honom och sa hur mycket jag älskade honom, kort efter det började han krampa kraftig igen, flera gånger under säkert 2-3 timmar, efter det var hans kropp ganska söndervriden, det gjorde ont i hela mig, jag sa till honom att du kan lämna mig, du behöver inte stanna kvar här och lida mer, jag vet inte om han hörde mig. Men jag lyfte in honom i hans bur och kort efter det avled han.

 

Dom kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta, för dom betydde något otroligt mycket för mig.

 

_____________________________________________________________________________________________

 

Så det var Ozzy och Driks historia, och tårarna bara rinner på mig ;(

Nästa inlägg kommer upp någon gång under den kommande veckan.

 

 

Ha de! :D